Ibland brukar jag gå på lunchpass på Friskis&Svettis. Just på tisdagar går det ett mamma-baby-pass innan mitt och då brukar lokalerna vara fulla av mammor med sina små guldklimpar. Man märker det redan utanför. Barnvagnar i den senaste trendens färg och form står uppradade i flera kilometer längs husväggen.
I omklädningsrummen ligger de jollrande bebisarna strösslade längs hela golvet, och man får kryssa på tå mellan knytena för att inte trampa på små bebisfingrar, bebistår eller för all del bajsblöjor.
Är inte bebisskriken för gälla och för många, brukar jag ibland ta lite längre tid på mig än vanligt att byta om. Med skräckblandad förtjusning tjuvlyssnar jag på mammorna. Vad pratar de om? Bebisar, givetvis. Men idag var det lite annorlunda. Idag pratades det om deras män.
Och jag kände direkt igen snacket – från Solsidan.
En av mammorna berömmer en annan mammas spetstrosor och ämnet sunkiga underkläder börjar diskuteras.
”Jag brukar slänga Kenneths kalsonger som är fula utan att han vet om det. Sen säger jag det efteråt, och då kan han ju inte göra något åt det!” säger en mamma nöjt.
Jag tänker direkt på det där avsnittet när Anna och Alex tjafsar om att rensa ut och slänga grejer och Mickan berättar för Anna att hon brukar slänga Freddes grejer utan att han vet om det. Men hallå?! Det trodde jag inte hände på riktigt, det är ju skitelakt!
Och sen kom nästa Solsidan-parallell. En tredje mamma flikar in att hon tycker att hennes man Henrik har så fula och gamla kläder och att hon flera gånger påpekat det för honom.
”Men Henrik, det skulle vara kul om du någon gång hade på dig NÅGOT annat än jeans och pikétröja”, berättar hon att hon sagt till sin man, till den skrattande mammaklungans stora förtjusning.
Och då tänker jag på avsnittet där Anna klagar på Alexs kläder och säger att han borde köpa nya, för att hans är så tråkiga. Men hallå?! Det trodde inte jag heller hände på riktigt, det är ju skitelakt!
Stackars Kenneth! Stackars Henrik! (alltså inte min, den där mammans Henrik) Stackars alla män som blir utsatta för dessa mammors små elakheter!
Jag har fått tänka om vad gäller Solsidan, vad gäller mammor.
Motvilligt har jag erkänt för mig själv att Solsidan inte är lika roligt som förut, och jag har undrat varför. Jag trodde tidigare att det var för att karaktärernas problem och konflikter var FÖR otroliga, FÖR overkliga. Men nu, efter cirka fyra minuter tillsammans med mammorna, vet jag att det inte är så, detta händer i verkligheten. I allra högsta grad.
Det är alltså inte Solsidan det är fel på, det är mig. Jag tillhör inte målgruppen som fattar de här ”roliga” och ”igenkännande” beteendena som parodieras. Jag blir genast jätterädd att själv någon gång förvandlas till en sån här människa. Gör familjelivet så med en? Kommer jag att få reda på fler hemskheter om jag fortsätter att tjuvlyssna på mammagruppen?
I fortsättningen kommer jag, innan lunchpasset på tisdagar, sätta rekord i att byta om snabbt och kasta mig ut i gymmet. Om jag ens vågar mig tillbaka.
